Gustaf 11 Adolf och hans rådgivare, ville göra sin nya stad så trevlig som möjligt och ansåg att folket redan hade en plats i guds fria natur utanför vallarna där folket kunde om sommaren förlusta sig
Enligt ett kungligt brev "Götheborgs innevånare med deras hustrur och barn"
den skog som tillhörde Älvsborgs slott Den sköna syn fanns långt utanför vallarna på den tiden och blev populär redan hos de allra första innebyggarna i Gustaf 11 Adolf stad
Skogen som då bestod mest av ek, blomstrande ängar om sommaren, och porlande bäckar lockade underlig makt
Om sommaren, många dagar kunde man se högtidsklädda skaror vallfärda genom Hållgårdsporten eller Karlsport nedanför lilla Otterhällan och över landsvägsgatan ut till de romantiska lundarna (som nu inte existerar?).

på ungefär 1860 talet kom det fram naturvänner som ville se en parkanläggning om den illa beryktade skogen och göra om den till en trevlig park igen, staden hade då visserligen de vackra alléerna och trädgårdsföreningen men en park i stor stil som passande Göteborgarna fattades
Den allra första som framförde detta var landshövdingen greve Albert Ehrensvärd som i ett brev den 31 december år 1864 till regeringen sa:"för en stad med den folkmängd, Göteborg efter föreningen med Karl Johans församling kommer att äga, och vilken omedelbart efter densammas trädande i verket sannolikt kommer att uppgå till omkring 50,000 människor är det för befolkningens hälsa och trevnad och, jag vågar säga, av vikt att utom det bebyggda stadsområdet, men i dess omedelbara grannskap äga tillgång till en plats, där isynnerhet den mindre väl lottade befolkningen kan skaffa sig en uppfriskande förströelse,
utan att, såsom fallet alltför ofta är, nödgas söka den å krogar och näringsställen"
Tack vare detta brev så kom det till en bestämmelse i det kontrakt genom vilket Älvsborgs kungsladugård i samband med Majornas inkorporering med staden överläts till Göteborgs stad, alltså att en del av den till slottskogslägenheterna hörande duglig skog skulle få vara kvar och (underhållas?)så att en parkanläggning skulle finnas för staden användning
på 6 år så hände inget särskilt och man kan säga att det föll i glömska rent av förrän på 1870 talet då kom frågan upp hos stadsfullmäktige
det var inte ofta givet vem som var initiativtagare men det bör nämnas att en Majbo nämligen orgelbyggaren J.N Söderling vid Djurgårdsgatan en som var intresserad av bästa vaken och för humanitära strävanden livligt intresserad man
Söderling föreslog att den skogsmark som tillhörde slottskogslägenheterna Malmgården och trädgården skulle bli till offentlig parkanläggning tyckte han
bara fyra år efter detta den 26 november år 1874 hade frågan mognat tillräckligt och stadsfullmäktige beslutade att den skulle uppföras först så ägnades 38,000 kronor och meningarna var delade hur parken skulle se ut, en del vill ha ett tivoli i stil med Köpenhamns andra vill ha en park enligt Engelskt vis,
Siegfrid Wieselgren som då tjänstgjorde som kammarförvant i Göteborg sedermera framstående riksdagsman och generaldirektör för fångvården- trodde det var folklynnet som skapade sådana inrättningar som Köpenhamns tivoli
Del av vad han sa:"Icke heller tror jag, att en prydande konst borde tillåtas befatta sig med annat än någon viss del, någon, så att säga, hjärtpunkt i anläggningen:den övervägande största delen av parken borde enligt min mening, lämnas i det skick naturen givit densamma, och intet hinder ställas för allmänheten i att, var den finner för gott, välja sina lek och viloplatser"
Hans hela mening segrade, det skulle bli en park i engelsk stil, men tivoli har flera gånger varit på förslag sedan dess
"Parkens uppfostrare blev grosshandlaren Aug. Kobb


Första ritningen till parken gjordes av hortikultören C.P Lange och ett skickligt biträde fick han från trädgårdsmästaren Anders Eriksson
kostnaden då uppsteg runt över en halv million som utgått från stadens brännvinsmedel och anslag från Renströmska fonden

August Kobb "slottskogens skapare" han var både skapare och fostrare av den "nya" anläggningen eftersom på tidiga stadiet var den "andra" som var skapare
med all rätt benämdes han som skapare av slottskogen föddes i Göteborg den 5 augusti 1819
August Kobbs far M.S.Kobb hade sedan 1809 drivit en handelsrörelse i Göteborg och hans söner August Kobb och Pontus Kobb fortsatte denna rörelse under M.S. Kobbs söner firmans affärsverksamhet var fajanser, andra porslins och glasvaror, garnityrer och förgyllda bronsartiklar, japanska arbeten, nysilver och plaited-arbeten, damast och drällsduktyger, äldre släkterna där valde Kobbs alltid för att fourneringen
Firmans tè affär grundlades år 1835

utflykterna och söndagslivet var en av de ljusaste sidorna av livet men det fanns mörkare sidor, tyvärr som är än idag, med tiden så blev skogen, bergsluttningarna etc tillhåll för "slödder" bovar, "huliganer" missbrukare, alkoholister med mera så nu får man vara aktsam men det är mest på kvällar och nätter men man skall även vara vaksam på dagen runt om i slottskogen och änggården

I århundraden kunde hela trakten vara stolt över sin rikedom på ekar och på ca 1780 talet beräknades det att i Slottskogen fanns cirka 7,200 sådana träd
De olika höjderna hade uttrycksfulla och karaktäristiska namn: Hanåsen, Ulvakullen, högåsen, Fågelkullen, Aspkullen, långkullen, Broåsen, Kärrländans eller Kjärländans kulle, Engkullarna och Engarkullarna. De sista är detsamma som Änggårdsbergen
vid 1600 talet kallades delar av trakten Sundshagen
Slottskogens område räknades från Änggården i öster till Gamla Älvsborgs slottsbacke med dess gamla ladugård i väster och vilket jämte bostället vid klippan var landshövdingeämbetet över Göteborg och Bohus län"på dess lön tillslagen"
under ett och ett halvt sekel till var göteborgs dragningskraft stor men efter det så minskade dess dragningskraft
och de flesta "stora" gårdarna föll i glömska och iallafall föll isär=avsöndrade det fanns:Margreteberg, Kohagen, Stora och lilla Malmgården, Karlsro, Fredriksborg, Oxhagen, Erikslund, Olivedal med flera och de spärrade så gott som det fria tillloppet till skogen

under en del av 1800 talet råkade slottskogen i stort vanrykte den var fortfarande en kär tillflyktsort för västra Hagas och Masthuggsbergens ungdomar och sommarsöndagarna även hela familjer som slogs sig ner under trädens skugga, men tyvärr så stördes friden ofta av "patrask, slagskämpar" som gjorde upp med diverse affärer eller affärer som gått fel, om brännvinn och nymfer med mera. det var stundom blodig bataljer som stundom slutade illa
Och tyvärr också stundom kaffekokningen med torrlöv i vissa gropar ledde till eldsvådor, de flesta eldsvådor var mindre men säkerligen var det stora också
lite därför kom folket på rätt så dålig fot med egendomsherrarna i trakten

Stora Malmgården i skogen byggde man och uthusbyggnader men tjuvar och landsvägsriddare fanns runtom och utnyttjade skogen runtomkring som gömmor för sig själva med mera

ibland kom det bud intill staden att livströtta hade hängt sig i ekarna men senare blev det mera de ensliga ekarna på höjden där det nya naturhistoriska museet reser sina murar de livströtta sökte sig...